De finns i varierade stadier av utveckling, från relativt låga till onödigt höga. Med onödigt höga menar jag att de är så höga att man inte kan se över dem, om man inte är basketspelare. Dessutom är det jobbigare att klippa en sån häck. Men det är ju sånt man får ta i det här jobbet.
Självklart har jag börjat arbeta ut en plan för hur häckarna ska se ut i framtiden, men den är långsiktig och tiden får utvisa om jag får anledning att komma tillbaka till ämnet...
Något av det mest tacksamma med att klippa häckar, är att det blir ett slutresultat. Som till exempel det här:
När det är klippt och kvistarna är borträfsade, då känner jag mig så nöjd, så nöjd! Ibland hittar man små överraskningar i häckarna, och då menar jag inte gamla gravlyktor som man råkat ha sönder med häcksaxen (men sånt händer nog också). Nej, det här var en mycket gulligare syn, ett litet fågelbo! Någon har häckat i häcken...
Nu undrar jag förstås vems bo det har varit, hur äggen såg ut, hur många ungar det blev och om boet är gammalt eller om det har använts i år. Förmodligen får jag inga svar, men jag kommer nog att vara mer uppmärksam i fortsättningen, och hålla bättre koll på fåglarna.
Häckklippningen kommer att fortsätta på måndag. Och gårdagen ägnades nästan uteslutande åt att göra stora rabatten i minneslunden vackrare inför kommande år. Det var ett riktigt roligt arbete, så jag kommer att skriva mer om det i ett annat inlägg framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar