Gråsuggans bostad

Igår började jag gräva bort sommarblommorna i gravrabatterna. De börjar bli fula nu. Det är mest isbegonior, och dem vill man gärna få bort före första frosten, för sen blir de svåra att hantera, hala och kladdiga. I några rabatter fanns det knölbegonior, och jag vill prova att förvara några av dem över vintern för att se om det går att få igång dem nästa vår. Därför hade jag turen att göra en fascinerande upptäckt.

Medan jag rensade knölbegoniorna, fick jag se detta. I en stjälk fanns ett hål, och däri bodde det en gråsugga. Ni kan se den längst till höger i hålet.

Gråsuggor är intressanta varelser. Ett spår från en sedan länge svunnen tid. De har både lungor och gälar att andas med, men eftersom lungorna bara tar upp cirka 5% av det syre de behöver, är de beroende av fuktiga miljöer. Det är därför de uppehåller sig under blomkrukor och stenar, och skyndar sig tillbaka till skuggan om man råkar lyfta upp blomkrukan. De behöver fukten för att kunna överleva. Jag gillar gråsuggorna på jobbet. De är som ett slags husdjur. De hör till.