Barnskor

Kylan sveper in över landet och det blir allt kallare att jobba ute på kyrkogården. Ett par gånger har jag verkligen frusit ordentligt om fötterna i mina ofodrade lågskor. Kängorna, som jag tyckte att jag beställde i god tid, dröjde, och sen visade det sig att butiken fått in fel storlek. För storleken är nämligen en del av problemet. Jag har skostorlek 36.

Det är inte så att jag har små fötter. De är korta, men normalbreda. Därför är det inte bara att knalla in på barnavdelningen och handla. Och en vanlig skoaffär har inte barnskor med stålhätta och diverse andra skydd och finesser. Tack och lov ändå, att det gick att beställa vinterfodrade arbetskängor i min storlek, och att de verkligen passade. Jag hämtade kängorna i måndags och redan i affären skojade flickan bakom butiksdisken om "barnskor". Kartongen som de levereras i, är nämligen lika stor oavsett storlek på kängorna, så hon tyckte att de liksom skramlade omkring i den för stora lådan.

Igår blåste det ruggigt kallt från norr hela dagen. (Det vet man om man kan höra ljudet från motorvägen när man är på toaletten.) Kängorna provades ute i den hårda kyrkvaktmästarverkligheten och fick godkänt. Fötterna höll sig varma. Verkligen skönt. Och under dagen hann jag få ytterligare en kommentar om "barnskor"...