Det svänger i Veta kyrka

Föregående helg tjänstgjorde jag på gudstjänsterna i Viby och Veta kyrkor. Kvällen i Veta blev en höjdare med svängig musik framförd av Odd Fellow Band. Mest Duke Ellington men även några andra pärlor från 1930-talet. Riktigt trevligt!

Lövjakt

När en avsevärd del av landets manliga befolkning (och ett och annat fruntimmer) ger sig ut på älgjakt, ger jag mig ut på lövjakt. Ett märkligt sammanträffande blev det när samtliga löv i en trädrad bestämde sig för att komma ner mer eller mindre samtidigt. Men så här såg det ut. Ett tjockt täcke med löv och skapligt kala träd mötte mig på jobbet igår.

Bästa medhjälparna är lövblåsen och gräsklipparen. Här har jag kört med klipparen ett par vändor.

Slutresultatet blir så här. Ett täcke av finfördelade löv som får förmultna och göda gräsmatta och träd. Ett obrutet kretslopp. Maskarna gör det största jobbet...

Lövjakten är ett roligt arbetsmoment tycker jag. Det är kul att jaga runt dem med lövblåsen och otroligt tillfredsställande att se hur gräsklipparen mal sönder dem så snabbt och enkelt. Ett stort tack till G som lärde mig hur man gör detta på ett effektivt sätt. Det gör stor skillnad när man får lära sig av ett proffs.

Pilgrimsvandring på Birgittaleden etapp 1

För exakt ett år sen, den 5 oktober 2012, deltog jag i etapp 1 på Birgittaleden. En pilgrimsvandring som i sin helhet sträcker sig från domkyrkan i Linköping till klosterkyrkan i Vadstena. Ledare för vandringen var pilgrimspräst Lars Cederlöw.

Det hela började med en mässa ledd av biskop Martin Modéus inne i domkyrkan. Det var också han som "sände iväg" oss. Utanför kyrkan samlades vi vid den rödbladiga blodlönnen som planterats där som ett tecken för pilgrimsleden.

Första stoppet på vår vandring blev kyrkan i Skäggetorp. Där bjöds på te och kaffe och stora fat med bullar. Efter fikat fick vi en presentation av kyrkan. På bilden ses altartavlan. Kyrksalen är ljus tack vare stora fönster ut mot två atriumgårdar.

Fyllda av energi vandrade vi vidare mot Vreta Kloster. Vi gick på cykelbanan hela vägen, med sjön Roxen som utsikt åt höger. Stannade och vilade fötterna då och då, åt av vår matsäck och samtalade. Strax före skymningen kom vi fram till kyrkan i Vreta Kloster och där tog första etappen slut.

Idag, exakt ett år senare, kommer jag att delta i andra etappen av Birgittavandringen, den mellan Vreta Kloster och Borensberg. Det blir en längre sträcka och jag hoppas att fötterna håller. Det längsta jag har gått sen min ena fot opererades är cirka sju kilometer. Dagens sträcka bli ungefär tre gånger så lång...

Ingången till Viby kyrka

Tack och lov för att det finns duktiga hantverkare som har kunskap om gamla material och metoder! Putsen vid ingången till Viby kyrka var sprucken och hade delvis börjat falla ner. Den stora stenskivan som låg precis i ingången hade också spruckit med tiden, och inte nog med det - den hade börjat röra sig, så att de olika delarna utgjorde en fara för allmänheten. Man kunde liksom fastna med en fot och ramla in i kyrkan om det ville sig riktigt illa.

Nu är allt detta åtgärdat. En ny entrésten, i två delar för att minska risken för sprickor, ligger på plats. Den gamla putsen knackades ner, och ny har lagts på i omgångar under sensommaren. Slutligen färgades den nya putsen och nu ser det så fint ut.

Arbetet med att knacka ner den gamla putsen och lägga på ny puts i omgångar, gjordes av ett par grabbar. Själva färgningen sköttes av en man som fyllt 80 år. Jag säger bara: TACK för att ni finns!