onsdag, september 22, 2010

Underbara, vackra amiral

Idag fick vi en varm, skön dag utan hårda vindar. På kyrkogården visade sig några sena fjärilar. Den här underbara skönheten satt på bänken i minneslunden. Den satt där länge, länge, och jag hann studera den noga, sen chansade jag och gick efter kameran, och fjärilen satt kvar när jag kom tillbaka. Hur ofta händer sånt?

På riktigt nära håll kan man se att det inte bara är kroppen som är luden, även bakvingens ovansida är alldeles hårig.


Till slut blev nog amiralen lite orolig när jag kom så nära med kameran. Den slog ihop sina vingar några gånger och sen flög den.

Det känns sorgligt att veta att fjärilstiden snart är slut för i år. Man vet ju inte vilken fjäril som blir den sista man ser för året...

2 kommentarer:

  1. Vilken fin fjäril! De är som konst!
    Tack för din titt hos mig!
    Har en skön lördagkväll!
    Kram Sirpa

    SvaraRadera
  2. Underbar vacker fjäril ! Fascinerande att se den på så nära håll ... och att den satt kvar tills du kom tillbaka igen med kameran !
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera