Gravkapellet i Viby

Gravkapellet i Viby lever ett ganska undanskymt liv. Det står längst bort på den nyare, nedre delen av kyrkogården och används tyvärr alltför sällan.

Ändå är det både vackert och fridfullt där inne. Det enda fönstret vetter mot minneslunden och är överhöljt av vildvin. Kapellet är ganska litet. Utvändigt är det putsat och har spåntak som nyligen tjärades. Bilden ovan är tagen i maj, före taktjärningen.

Innertaket är härligt blått, med tvärgående bjälkar. Golvet är av sten. Stolarna har jag burit ner från kyrkan. Det verkar inte finnas någon genomtänkt möblering för kapellet. Mattan har nog sett sina bästa dagar. Dessutom ser det lite konstigt ut att den är kortare än katafalken.

Golvljusstakarna i smidesjärn har nog stått där ett tag, men den trearmade tennljusstaken och tennvaserna på altaret har jag burit ner från kyrkan. De är nu återbördade till kyrkan igen, för tenn får ju inte stå för kallt, och dessutom är det kyrkans altarvaser, så de var liksom bara "utlånade" till kapellet en stund.

Enligt min mening används kapellet alltför lite. Det är passande för små sällskap, kanske tio-femton personer. Eller färre, förstås. Alldeles utmärkt också om man vill förätta en borgerlig begravningsakt. Men det förutsätter förstås att det inte kommer för många gäster.

Det som inte kom med på bilden är den gamla tramporgeln, som faktiskt ger ljud ifrån sig. (Jag har testat, men kan inte gå i god för att det betyder njutbar musik.) Korset som brukar hänga ovanför altaret är inte heller med. Det är ett enkelt, brunt träkors och var nerplockat vid fotograferingstillfället.

Min önskan är att kapellet får leva upp lite då och då. Det står definitivt till förfogande, liksom jag själv. Välkommen på ett besök!